Mitt liv började i Karlbergsskolan.
Jag började tjuvröka, tyckte jag var tuff.
Jag bråkade med folk, med lärare.
Efter ett litet tag började jag i Hjälmstaskolan.
Då började jag skolka och sket i vad mina föräldrar sa.
Jag stog på skolgården och rökte och hela skolan vart emot mig.
Jag bråkade med varenda lärare och sket verkligen i allting.
Det enda man var va en liten fjortis som trodde man var tuff.
Allting vart bara värre och värre.
Jag började rymma och helt enkelt levde livet.
Men nu idag då har jag skärpt till mig.
Fick börja i en bra skola, då atlasskolan.
Fick all den hjälp jag behövde och trivdes i den skolan.
Nu har jag skärpt till mig och verkligen börja tänka på vad jag håller på med.
Mina föräldrar är stolta över mig för en gångskull.
Jag går till skolan varje dag och sköter mig!
Men det är faktiskt ingenting jag ångrar.
För under den tiden hittade jag många UNDERBARA vänner och en helt UNDERBAR pojkvän också.
Jag har inte alla vännerna kvar, inte min "pojkvän" heller, men han och jag är iaf vänner nu.
OCH VERKLIGEN STORT TACK TILL ALLA SOM FUNNITS DÄR FÖR MIG UNDER MIN JOBBIGA TID.
NI VET VILKA NI ÄR! <3

Om ni har några frågor eller något ni vill veta. langa då en kommentar o så lovar jag och svara på dom! :)